Haparandas historia

Övergripande information om milstolpar i Haparandas historia

Haparanda är en av Sveriges minsta städer och har alltid varit en marknadsplats.

Torneå stad grundades 1621 och växte till en stor handelsstad. Vid fredsavtalet efter finska kriget 1809 förlorade Sverige hela Finland och en del av det egentliga Sverige när en ny gränsdragning drogs längs Torne älv och Muonioälven. Haparanda by med sju bondgårdar låg på den svenska sidan av Torne älv, medan Torneå hamnade på den ryska sidan. Haparanda by hade fördelen av närhet till Torneå, den nya riksgränsen och därmed även tullstationen.

Karl Johans stad

För att ersätta den förlorade staden Torneå skulle en ny stad grundas i Tornedalen, vid namn Karl Johans stad. Privilegiebrev och stapelstadsrättigheter utfärdades den 20 maj 1812, dock bytte staden redan den 26 juni 1821 namn till Haparanda, enligt beslut av Kungl. Maj:t. Denna stads anläggning, vid den nuvarande tätorten Nikkala väster om Haparanda, blev dock ett misslyckande. Enligt landshövdingens femårsberättelse 1817-1821 hade staden endast 23 invånare. Istället kom förslag från riksdagsmannen Johan Jakob Rutberg från Kalix om att flytta staden till platsen där Haparanda by låg. Då kungen inte biföll detta, bestämde Kungliga Majestät som kompromiss att en köping med stapelstads- och handelsrätt vid namn Haparanda skulle grundas vid byns plats den 6 december 1821.

Stadens utveckling hade samtidigt vid det här laget helt stagnerat. Så bedrövlig var stadens situation, att landshövdingen skrev i femårsberättelsen 1832-1836 att "Haparanda stad existerar blott till namnet".

Köpingen blev stad 1842

Där staden hade misslyckats, lyckades köpingen bättre. Inköpet av mark till köpingen från Haparanda by undertecknades den 10 mars 1828 och utvecklingen skedde snabbt. 1831 fanns det 127 personer skrivna i köpingen, 1836 hade antalet nästan dubblerats till 243 invånare. Sommaren 1842 ansökte borgerskapet om stadsrättigheter för köpingen, och så blev det. Haparanda köping fick stadsprivilegier och stapelrätt den 10 december 1842, samtidigt som dessa motsvarande som utfärdats 1812 för Karl Johans- och Haparanda stad drogs in.

Haparandaborgarna bedrev en livlig handel med Stockholm, Gävle och andra orter. De produkter man sålde söderöver var bland annat tjära, ved, lax, renhudar och smör.

Haparanda blir världens nålsöga

Under krigsåren 1914–18 var Hapa­randa en centralort i Europa. All post till och från Finland, Ryssland, Persien, Kina och Japan samlades i Karungi norr om staden för vidare befordran över Haparanda. Karungi är slutstation i det svenska järnvägsnätet vid krigsutbrottet och Torneå är det rysk-finska järnvägsnätets slutstation. Den svenska järnvägen byggs ut under kriget och kommer då att omfatta även Haparanda. Under krigsåren forslas posten med hästskjutsar över Torne älv när isen bär eller mellan Karungi och Haparanda, samtidigt som järnvägen byggs ut. När älven svämmar över måste postverket hitta alternativa färdvägar och en linbana byggs 1917. Under det första året transporterar den 27,5 miljoner kg post och nästan enbart krigsfångepost över älven.

Utbyte av krigsfångar

I Haparanda skedde även utbyte av krigsfångar mellan Ryssland å ena sidan, Tyskland och Österrike å den andra. Det handlade om soldater som var så svårt skadade att de inte längre ansågs kunna medverka i kriget. De ryska soldaterna åkte via Trelleborg vidare med tåg till Haparanda och Torneå i Finland, som då var ett ryskt storfurstendöme. Soldaterna från Tyskland och Österrike-Ungern åkte motsatt väg. Sammanlagt passerade ca 75 000 soldater Haparanda under kriget.

På kyrkogården invigdes 1919 ett invalidmonument till minne av de 205 österrikare, 11 tyskar och 3 turkar som avled under invalidtransporterna under första världskriget.

Andra världskriget och efterkrigstiden

1939 låg Haparanda återigen i skärningspunkten mellan öst och väst. Den 30 november , tre månader in i andra världskriget, anföll Sovjetunionen Finland. Vinterkriget startade. Händelserna i Finland blev signalen till hektiska försvarsåtgärder på svensk sida. Inom kort var det total mobilisering och Tornedalen översvämmades av beredskapssoldater från hela landet. De inströmmande soldaterna inkvarterades i skolor och bönhus, i pörten och finrum. Ortsbefolkningen ställde praktiskt taget oreserverat rum till förfogande. Tusentals soldater firade julen 1939 i fält någonstans i Tornedalen. Efter hårt och envist motstånd tvingades Finland den 13 mars 1940 att kapitulera.

Under vinterkriget, och fortsättningskriget som följde, kommer 72 000 finska krigsbarn till Sverige för att få trygghet. Många är från finlandssvenska familjer, men de flesta barnen har en adresslapp runt halsen och kan inte ett ord svenska.

Under 1941 växte en tysk garnison fram i Torneå. I folkmun kallades området "Pikku Berliini" (Lilla Berlin). Under den här tiden var det inte ovanligt att möta tyska officerare på Haparandas gator. Garnisonen fick sina vapen och manskap via transporter genom Sverige. Den så kallade permittenttrafiken pågick under perioden juni 1940 till augusti 1943. Total passerade 2 miljoner tyska soldater, vapen och krigsmateriel med järnväg genom Sverige under andra världskriget.

Palovaaraolyckan

Inträffade den 3 juli 1944 vid Palovaara, strax väster om Haparanda. Fjorton värnpliktiga i militär beredskap omkom när stridsvagnsminor exploderade: nio soldater ur Livgrenadjärregementet i Linköping och fem ingenjörssoldater från Stockholm. Soldaterna skulle röja ett minfält som bedömdes som ofarligt, men utredningen efter olyckan visade att minst sex minor utlösts. 40 år efter olyckan restes ett minnesmonument med de omkomnas namn och texten "Här förolyckades 14 unga soldater i fredens tjänst 3/7 1944."

Lapplandskriget

Finlands tredje krig under andra världskriget och fördes mot Nazitysklands trupper i Lappland i norra Finland från september 1944 till april 1945. När kriget bröt ut genomfördes en spontan evakuering av den närboende finska gränsbefolkningen till Sverige. De flesta kunde resa tillbaka till sina hemtrakter redan under senhösten 1944.

För Tornedalens bondesamhälle kom krigsåren att betyda en brytning med gamla och invanda livsmönster. Under några intensiva beredskpsår fick befolkningen stifta bekantskap med tusentals unga män från andra delar av landet, med främmande kultur och andra värderingar. Kriget och berdeskapstiden öppnade på sätt och vis Tornedalen för det övriga Sverige - och vice versa.

Nutidens Haparanda

Den 8 juni 2005 blev det klart att Ikea valt att etablera sig i Haparanda. Invigningen skedde den 15 november 2006. Varuhuset marknadsförs som ”världens mest internationella IKEA”, dels på grund av närheten till Finland men också för att kunderna härrör från Norge, Finland och andra länder i Europa.

Tågtrafikens utveckling

Det svenska järnvägsnätet var som allra störst år 1938 då det omfattade 16 900 kilometer.

Sveriges första järnväg för lokomotiv invigdes 1856. Det var sträckan Örebro-Ervalla, en privat stambana som sedan drogs ut till Arboga. Då hade man året innan inlett byggandet av de första statliga stambanorna, Stockholm-Göteborg och Stockholm-Malmö. Linjerna norrut tog längre tid. Norra stambanan var klar till Vännäs 1891, Boden 1894. Tvärbanan till Jämtland invigdes 1882.

Sträckan Boden-Morjärv-Haparanda

År 1900 öppnades sträckan Boden-Niemisel och 1902 även sträckan Niemisel-Morjärv. Befolkningen vid kusten och den längs Torne älv hade motstridiga intressen beträffande banans fortsatta dragning. Resultatet blev till slut att banan drogs fortsatt österut fram till Torneälven vid Karungi. Först 1910 nådde banan Lappträsk och 1913 Karungi.

Vid första världskrigets utbrott var järnvägen således färdig fram till Karungi. Banan fick en alldeles särskild betydelse under kriget eftersom det var Tsarrysslands enda fredliga förbindelse västerut. Bland annat gick direkta sovvagnar från Stockholm.

Söderut mot Haparanda

1915 blev järnvägen mellan Karungi och Haparanda klar för provisorisk trafik. Det skulle dröja ytterligare tre år innan den blev klar för ordinarie trafik. 1919 färdigställs järnvägsstationen i Haparanda. Monumentaliteten är ett uttryck för de stora förväntningar man då hade på utvecklingen av handel och samfärdsel över gränsen till dåvarande Ryssland.

Den 16 oktober samma år invigs också den permanenta broförbindelsen till finska sidan. Banan fick två spår med rysk-finsk respektive svensk spårvidd - på bron lades de "svenska" och de "finska" skenorna omlott. Gränsöverskridande trafik på den 415 meter långa bron inleds per omgående.

Nedläggningar i persontrafiken

1984 inleddes en serie nedläggningar när persontrafiken på banan Karungi-Övertorneå upphörde. Fyra år senare drog den finska järnvägen (VR) in persontrafiken Kemi-Torneå-Haparanda. I augusti 1992 var det slutligen sträckan Boden-Haparandas tur att läggas ner.

Sommaren 2000 bedrev Tågkompaniet persontrafik med lok och vagnar inhyrda från Inlandsbanan AB. Försöket har därefter inte upprepats.

Nya Haparandabanan

Mellan 2006 och 2012 byggs den nya elektrifierade Haparandabanan längs kusten till en kostnad av 3,7 miljarder kr. Den 15 januari 2013 invigdes den.

Haparandabanan sträcker sig från Boden till Haparanda och är en internationellt viktig järnvägslänk. Det är den enda järnvägen som binder samman Sverige med Finland och Ryssland. Banan mellan Haparanda och Torneå har både normal- och bredspår och omlastning av gods kan ske i både Torneå och Haparanda.

Andra milstolpar

• Mellan 2017 och 2019 renoverar Haparanda stad järnvägsstationen.
• I sin regeringsförklaring "Ett inkluderande och kunnigt FinlandLänk till annan webbplats. Länk till annan webbplats." beslutar den finska regeringen i juni 2019 att elektrifiera järnvägen från Laurila till Haparanda.
• Under 2020 färdigställdes en ny järnvägsstation i Kalix.
• Persontågstrafik på sträckan Luleå-Notviken-Sunderbyn-Boden-Kalix-Haparanda/Torneå startade den 1 april 2021.
• 2024 Järnvägsbron mellan Sverige och Finland byggs om och arbeten med att elektrifiera järnvägen från Laurila till Haparanda pågår.