Anna Lahti

Anna Lahti flyttade till Haparanda 2010 från Luleå för att hon fick arbete som personlig assistent. Men idag arbetar hon som undersköterska och stormtrivs på sitt arbete.

Efter att ha jobbat som kokerska inom restaurang och storhushåll i många år kom arbetet inom vården som en välsignelse,

-Jag var otroligt trött på köksyrket och kände att vården passade mig mycket bättre, jag har tidigare när jag var yngre arbetat inom hemtjänsten i Luleå och har alltid känt att jag trivs med äldre människor.

Anna utbildade sig till undersköterska och fick direkt jobb i kommunen som vikarie.

Hon kom in väldigt lägligt då kommunen hade stort behov av undersköterskor till äldreomsorgen. Det tog inte många år för henne att få ett fast arbete. Idag har hon en fast anställning på Korttidsenheten på Klippan i Haparanda. Det är en lite mindre avdelning som tar emot gäster som har anhöriga som behöver avlastning. Där finns även gäster som väntar på Säbo (särskilt boende).

-Jag älskar Korttids! Det bästa med Korttids är variationen på gäster och arbetsuppgifter och att mina kollegor är helt underbara.

På avdelningen har man fokus på rehabilitering och bevarande av gästens egna förmågor vilket innebär viss gymnastik och särskilt gymnastik i vardagen. Det är viktigt för personalen att komma ihåg att aldrig hjälpa gästen för mycket! Att borsta tänderna själv och att klä på sig själv är jättebra träning för muskler och blodcirkulation vilket yngre människor ofta inte tänker på. På Korttids har personalen också mycket kontakt med anhöriga.

-Att trösta och få de anhöriga att känna sig trygga med oss på Korttids känns särskilt viktigt, säger Anna.

I hennes arbete finns det krävande stunder och det känns som om man inte räcker till.

-Mina arbetskompisar är underbara på det viset att dom alltid finns där för mig om jag behöver, vi skrattar tillsammans och gråter ibland.

Hon önskar att alla politiker och chefer och allmänheten i övrigt kunde se hur mycket personalen i vården gör utöver deras egentliga arbetsuppgifter, hur mycket de bjuder på sig själva, då skulle undersköterskor i allmänhet ha bättre betalt och statusen vara högre.

-Jag är så lycklig att kunna säga att mitt drömyrke är undersköterska. Jag älskar verkligen mitt jobb och det känns som om jag behöver jobbet mer än det behöver mig!

Anna säger att gemenskapen på jobbet är oslagbar. Hon älskar äldre människors lugn som bara kommer av livets prövningar.

-Och jag älskar att jag får vara en del av deras kanske sista tid i livet och att jag kan påverka och göra deras vistelse så bra som möjligt.